Interpellation om regeringens familjepolitik och nedskärning av barnbidrag

Värderade talman,

Oppositionen tar sig an ett viktigt tema i sin interpellation. Självklart vill vi alla barnens bästa. Liksom vi vill alla medborgares bästa. Också framtidens barn.

Då handlar det inte bara om nivån på barnbidraget, utan det handlar även om allt annat som sker i vårt samhälle. Det handlar om att bygga ett sådant samhälle som kan stödja sina medborgare. För det behövs en stabil offentlig ekonomi, också i framtiden.

Vi måste alla kunna medge, att om landets ekonomi inte är i skick kan vi inte heller garantera barnen en trygg framtid. Den sittande regeringen, liksom kommande regeringar, måste ha förmåga att se framtidens utmaningar och kunna arbeta långsiktigt.

Värderade talman,

Barnfamiljerna ska vara föremål för särskild omsorg och uppmärksamhet när nedskärningar i statens utgifter görs.

Beslutet att sänka barnbidragen har fattats, inte som ett separat beslut, utan som en del av en helhet. I helheten beaktas de ekonomiskt utsatta grupperna särskilt genom kompenserande åtgärder.

Det har sagts förr, men jag upprepar: det är för att stödja personer och familjer med små inkomster som regeringen till ett värde av 100 miljoner euro höjer grundavdraget och arbetsinkomstavdraget i beskattningen. Dessutom gjordes undantag för utkomststödet, som indexjusterades fullt ut. För Svenska riksdagsgruppen är det viktigt att ensamförsörjartillägget inte rörs.

Mannerheims barnskyddsförbund har uttryckt berättigad oro för att barnbidragets realvärde på tjugo år har sjunkit. Samtidigt får vi inte glömma att i familjer där vardera föräldern har jobb, har realinkomsterna ökat under samma tidsperiod.

Vi måste, precis som Mannerheims barnskyddsförbund säger, fokusera särskilt på ensamförsörjarfamiljer, familjer med små barn och familjer med många barn. De familjer som redan nu har utkomstsvårigheter, har inte marginaler att klara av en sänkt nivå på barnbidraget.

Att särskilt beakta ensamförsörjarfamiljers situation har gått som en röd tråd i regeringens socialpolitik. Genom det kan man bäst bekämpa barnfattigdom.

Det är klokt att regeringen nu gör en grundlig konsekvensanalys om hur barnbidragsbeslutet slår ut. Mottagarna är allt annat än en homogen grupp – det är faktiskt inte mindre än nästan 600 000 familjer som får denna inkomstöverföring.

Det finns orsak att bredda analysen till att gälla barnfamiljernas situation överlag.

Svenska riksdagsgruppen anser att vi bör hålla fast vid att barnbidraget är en universell förmån som alla barn kommer i åtnjutande av. Det finns undersökningar – som bland annat Mannerheims barnskyddsförbund hänvisar till – som visar att i länder där barnbidraget har gjorts behovsprövat har nivån sjunkit och barnfamiljsfattigdomen ökat. Den vägen ska vi inte gå.

Värderade talman

Som jag inledningsvis konstarerade handlar en god familjepolitik om mycket mera än barnbidrag. Vi kan redan göra förbättringar när det gäller attityderna till barnen. Alla vuxna har ett ansvar för att barn har miljöer som är trygga och bra att växa upp i. Vi behöver även åtgärder som gör att papporna deltar i barnets uppväxt.

Också i stadsplaneringen borde olika åldersgruppers behov beaktas ännu mer än vad som görs. Grunden för en god familjepolitik är att servicen fungerar. I våra kommuner måste det finnas en barnrådgivning som fungerar, välfungerande skolor – alla familjer har inte råd med dagens stora aktivitetsutbud, därför ska de aktiviteter som skolan ordnar vara gratis för alla.

På många håll skapas familjecenter eller familjerådgivningar där man genom mångprofessionellt arbete på ett och samma ställe kan erbjuda hela familjen stöd och service. Vi behöver mera sådant, särskilt i urbana centrum där livet är mera anonymt och familjer riskerar marginaliseras.

När vi nu förnyar barnskyddslagen sätts tyngdpunkten på tidiga stödåtgärder som minskar behovet av egentliga barnskyddsingripanden. Viktiga är också de anslag som riksdagen skjutit till för vården av mödrar med rusmedelsproblem.

Nu när vi går in för att skapa konkret innehåll i vårdreformen, som vi alla har enats om, är barnfamiljerna en central målgrupp. Vi har inte råd att misslyckas här.