Utvecklingspolitikens genomslagskraft och samstämmighet.

21.05.2014 kl. 15:00
Ledamot Jörn Donners gruppanförande gällande statsrådets redogörelse om utvecklingspolitikens genomslagskraft och samstämmighet 21.5 2014

Värderade talman,

 

Här tar jag upp några detaljer i Finlands utvecklingspolitik, som ju är utspridd över väldigt många delar av världen. Det finns nästan hundra länder som vi investerar i på ett eller annat sätt. I stället kunde vi investera mer pengar genom FN:s organisationer och på så sätt spara in förvaltningskostnader.

    Trots byråkratin kan vi ändå hoppas på att vissa åtgärder är relevanta.

   Själv har jag under årens lopp sett hur Kyrkans Utlandshjälp fungerar i praktiken, både i Afrika och i Mellanöstern och i de områden som är erövrade av Israel. Även om verksamheten inte ger direkta resultat, är den ändå mänskligt sätt värd vårt stöd. Det handlar om att trygga freden.   

Även om vår egen satsning nu överskrider en miljard euro, är det lönlöst att stirra sig blind på biståndets andel av BNP. De kvalitetsmässiga aspekterna är viktigare. I det avseendet har det under årens lopp blivit en smula bättre, åtminstone när det gäller att rensa bort korruptionen.  

 

Om vi skulle följa upp läget med rättsstatsprincipen för ögonen, skulle ganska få av de länder som får huvudsakligt stöd av Finland ha råd att se sig själva i spegeln med ärlig uppsyn.

    Om vi verkligen håller fast vid rättsstatsprincipen, skulle inte en enda av de mottagande länderna kunna komma på fråga.

    Det finns ytterst få länder i världen som är fria från korruption.   

    Desto större orsak har Finland haft att försöka betona utvecklingen av det s.k. civila samhället. I vilken omfattning det har lyckats blir ofta höljt i dunkel. Alla länder som jag har nämnt är belägna i Västafrika, med undantag för Nepal.

    Varför just de här länderna har blivit valda är fortfarande en gåta för mig. Ändå kan det nämnas som en förbättring att det förr bara var vänsterdiktaturer som var föremål för det bilaterala utvecklingssamarbetet, tydligen därför att de anställda som ansvarade för biståndet i Finland närde en romantisk dröm om att socialismen alltid och överallt skulle rädda världen från fattigdom.

 

Värderade talman,

 

När det gäller penninginsatser är Finlands utvecklingsbistånd en droppe i havet och blygsamt i förhållande till många andra penningströmmar till utvecklingsländerna.

   Människor från dessa länder som jobbar utomlands skickar hem summor som nog överstiger den årliga gränsen på 400 miljarder euro, men problemet är bara att en betydande del, enligt vissa bedömningar 9 procent, stannar hos de förmedlare som sköter penningsförsändelserna. Här finns en viktig uppgift inom utvecklingssamarbetet, internationellt sett.

        Kina investerar betydande summor i de flesta länderna i Afrika. Summorna är mångfalt större än de belopp som används i samma världsdel genom internationella utvecklingsbistånd.

    Utöver det finns det stora stiftelser, till exempel Melinda och Bill Gates stiftelse, som betalar många miljarder till förmån för Afrika.

 

Men det betyder inte att Finlands insatser skulle vara helt utan betydelse. De är bättre och mer än ett nollsummespel. Nu ser det ut som om vi åtminstone delvis har avstått från principen att gynna inhemska företag. Den här sortens själviska principer följs i de flesta europeiska länder.

    Denna nationella själviskhet kan vara ett hinder om vi föreställer oss att de nordiska länderna kunde förena sina krafter i en gemensam förvaltning för utvecklingsländer, vilket skulle spara in en hel del förvaltningskostnader. 

  

   På en punkt anknyter utvecklingspolitiken direkt till migrationspolitiken i vårt land, särskilt då vi jämför den med vårt västra grannland, som ju redan i sig satsar mångfalt mer än vi.

    Mer än 150 000 personer har redan mist livet i inbördeskriget i Syrien.

En relativt liten mängd flyktingar söker sig årligen till Finland. Antalet kvotflyktingar är också obetydligt hos oss.

     Jag anser att situationen är skamlig.

     Sverige har sett i grunden annorlunda på situationen, rentav till den grad att när försörjningskvoten för den så kallade egna befolkningen försvagas, kan mottagningen av flyktingar också motiveras med demografiska argument.

     När det gäller vissa funktioner är skillnaden mellan militär närvaro och övrigt utvecklingsbistånd nästan obefintlig. Det gäller Afghanistan och Mellanöstern. Sett ur det perspektivet tjänar en anställd vid Kyrkans Utlandshjälp eller någon annan motsvarande organisation samma syfte som en finländsk soldat med FN:s mandat. På lång sikt är målet att bygga världsfreden.

Att målet inte är lätt att uppfylla beror inte på oss. Det har vi sett på nära håll. Men det får inte hindra oss från att försöka delta i arbetet mot fattigdom och nöd ute i världen, även om vår insats är blygsam. 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00