Utvecklingspolitikens genomslagskraft och samstämmighet.

21.05.2014 kl. 15:00
Ledamot Jörn Donners gruppanförande gällande statsrådets redogörelse om utvecklingspolitikens genomslagskraft och samstämmighet 21.5 2014

Värderade talman,

 

Här tar jag upp några detaljer i Finlands utvecklingspolitik, som ju är utspridd över väldigt många delar av världen. Det finns nästan hundra länder som vi investerar i på ett eller annat sätt. I stället kunde vi investera mer pengar genom FN:s organisationer och på så sätt spara in förvaltningskostnader.

    Trots byråkratin kan vi ändå hoppas på att vissa åtgärder är relevanta.

   Själv har jag under årens lopp sett hur Kyrkans Utlandshjälp fungerar i praktiken, både i Afrika och i Mellanöstern och i de områden som är erövrade av Israel. Även om verksamheten inte ger direkta resultat, är den ändå mänskligt sätt värd vårt stöd. Det handlar om att trygga freden.   

Även om vår egen satsning nu överskrider en miljard euro, är det lönlöst att stirra sig blind på biståndets andel av BNP. De kvalitetsmässiga aspekterna är viktigare. I det avseendet har det under årens lopp blivit en smula bättre, åtminstone när det gäller att rensa bort korruptionen.  

 

Om vi skulle följa upp läget med rättsstatsprincipen för ögonen, skulle ganska få av de länder som får huvudsakligt stöd av Finland ha råd att se sig själva i spegeln med ärlig uppsyn.

    Om vi verkligen håller fast vid rättsstatsprincipen, skulle inte en enda av de mottagande länderna kunna komma på fråga.

    Det finns ytterst få länder i världen som är fria från korruption.   

    Desto större orsak har Finland haft att försöka betona utvecklingen av det s.k. civila samhället. I vilken omfattning det har lyckats blir ofta höljt i dunkel. Alla länder som jag har nämnt är belägna i Västafrika, med undantag för Nepal.

    Varför just de här länderna har blivit valda är fortfarande en gåta för mig. Ändå kan det nämnas som en förbättring att det förr bara var vänsterdiktaturer som var föremål för det bilaterala utvecklingssamarbetet, tydligen därför att de anställda som ansvarade för biståndet i Finland närde en romantisk dröm om att socialismen alltid och överallt skulle rädda världen från fattigdom.

 

Värderade talman,

 

När det gäller penninginsatser är Finlands utvecklingsbistånd en droppe i havet och blygsamt i förhållande till många andra penningströmmar till utvecklingsländerna.

   Människor från dessa länder som jobbar utomlands skickar hem summor som nog överstiger den årliga gränsen på 400 miljarder euro, men problemet är bara att en betydande del, enligt vissa bedömningar 9 procent, stannar hos de förmedlare som sköter penningsförsändelserna. Här finns en viktig uppgift inom utvecklingssamarbetet, internationellt sett.

        Kina investerar betydande summor i de flesta länderna i Afrika. Summorna är mångfalt större än de belopp som används i samma världsdel genom internationella utvecklingsbistånd.

    Utöver det finns det stora stiftelser, till exempel Melinda och Bill Gates stiftelse, som betalar många miljarder till förmån för Afrika.

 

Men det betyder inte att Finlands insatser skulle vara helt utan betydelse. De är bättre och mer än ett nollsummespel. Nu ser det ut som om vi åtminstone delvis har avstått från principen att gynna inhemska företag. Den här sortens själviska principer följs i de flesta europeiska länder.

    Denna nationella själviskhet kan vara ett hinder om vi föreställer oss att de nordiska länderna kunde förena sina krafter i en gemensam förvaltning för utvecklingsländer, vilket skulle spara in en hel del förvaltningskostnader. 

  

   På en punkt anknyter utvecklingspolitiken direkt till migrationspolitiken i vårt land, särskilt då vi jämför den med vårt västra grannland, som ju redan i sig satsar mångfalt mer än vi.

    Mer än 150 000 personer har redan mist livet i inbördeskriget i Syrien.

En relativt liten mängd flyktingar söker sig årligen till Finland. Antalet kvotflyktingar är också obetydligt hos oss.

     Jag anser att situationen är skamlig.

     Sverige har sett i grunden annorlunda på situationen, rentav till den grad att när försörjningskvoten för den så kallade egna befolkningen försvagas, kan mottagningen av flyktingar också motiveras med demografiska argument.

     När det gäller vissa funktioner är skillnaden mellan militär närvaro och övrigt utvecklingsbistånd nästan obefintlig. Det gäller Afghanistan och Mellanöstern. Sett ur det perspektivet tjänar en anställd vid Kyrkans Utlandshjälp eller någon annan motsvarande organisation samma syfte som en finländsk soldat med FN:s mandat. På lång sikt är målet att bygga världsfreden.

Att målet inte är lätt att uppfylla beror inte på oss. Det har vi sett på nära håll. Men det får inte hindra oss från att försöka delta i arbetet mot fattigdom och nöd ute i världen, även om vår insats är blygsam. 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2009-2012

Ett lands framgång beror på många saker - kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet för att ta några exempel. En annan framgångsfaktor är sysselsättningen. Det är därför som Matti Vanhanens regering gör rätt när den prioriterar sysselsättningen.
25.03.2008 kl. 12:15

Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkas verksamhet

Gruppanförande
11.03.2008 kl. 14:55

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45